Maktlöshet...

Att känna mig maktlös inför försäljningen av hästarna har fått en massa minnesbilder och känslor från olyckan att bubla upp. Jag blir å fundera massor på hur mitt liv sett ut om Adonis levt i dag... De är härligt att drömma sig bort, men de är lika brutalt varenda gång man vaknar upp å inser hur de ligger till.

Jag tittade på ett rymdprogram för ett tag sedan... Där dom pratade om att den är oändlig, och att om den är de finns de enligt någon teori flera ställen som är exakt som våran planet med exakta kopior av oss och allt som finns på den. Och jag snappade åt mig av de där så nu när jag fantiserar om mig å Adonis drömmer jag om att nånstans gör vi de, vi får vara tillsammans... Låter lite långsökt kanske men de skiter jag i. :) Min lilla bubbla som jag kan krypa in i :)
När jag är utanför bubblan så försöker jag fokusera på att vara en så bra mamma och förebild för My som jag bara kan. Hon är mitt allt <3 Från juppin.