Inte långt kvar till Adonis födelsedag... 7 år skulle han blivit. Inte långt kvar heller till den 21 februari, olyckan. Vet inte om de är de som gör att allt kommer tillbaka... I går kväll fick jag lite panik... De her snart gått ett år, och de känns inte ett dugg bättre. Jag är fortfarande lika full av sorg, förtvivlan å saknad. Vet inte hur jag ska bete mig för att de ska kännas bättre.
Låg vaken jätte länge i natt och kunde inte blunda... Började med att de luktade blod, sen började dom hemska minnes bilderna blixtra framför mina ögon... När han ligger i snödrivan och stönar för att han har så ont, när vi får upp honom och jag inser att den fina sagan är slut, han måste avlivas... Får inte tag i nån vet, dom är jätte långt borta. Får tag i en jägare som ska skjuta honom. Den långa väntan. Paniken. Blodet som sprutar... Lukten. Den rödfärgade stigen som blev efter honom. Insikten av att han håller på att dö av blodbrist, ännu mera väntan... Funderingarna jag hade på om jag skulle hämta kniven å skära halsen av honom så de skulle gå fortare... De som hände sen orkar jag inte ens tänka på, kan inte tänka på. Jag bara bryter i hop... Hur fan kunde de gå så illa?
Jag hade tagit de bättre om han rasat i hagen och brytit nacken... Snabb å skonsam död. Allt detta lidande gör mig galen. Jag som människa är inte desamma. Känns som en del av mig dött. För jag är helt tom.
Jag har alltid varit en glad tjej med livsglädje å energi för 20 pers. Men hon försvann den dagen... Å så som de känns just nu så vet jag inte vart jag ska hitta henne igen.
Jag glädjs jätte mycket över min underbara familj. Speciellt min älskade dotter... Och jag hoppas för deras skull att jag hittar tillbaka... Jag har nog inte varit nån roligt del av familjen de senaste året... Usch.
Och vad gäller hästandet så vet jag inte hur jag ska ta mig tillbaka... Jag blir så påminnd om vad vi kunde ha tränat och hur roligt vi kunde haft... Jag kan inte släppa honom och den hemska olyckan... Kan inte släppa min dröm.
Känns som man springer runt i en skog och letar efter sig själv... Utan nå resultat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar