Jobbat kväll...

Å Jag har varit så himmla trött i dag. Vete fan om jag åt tröttsoppa till lurre eller vad som händer med mig. Sotis på bilden (katten som bor på äldreboendet jag jobbar på) var lika lat å trött som mig i dag men ställde sig upp så jag kunde ta lite bilder av han i alla fall... :)

Söta kissen :)

Fick i dag insatsrapporten från räddningstjänsten... Blev så lättad att jag började gråta... I korta drag stod de så här:

Häst trampat igenom vattenho, fasnat och skurit sönder sig på plåtkant. När hästen kommit loss såg man att en del av benet slitits av och stor blödning uppstod. Senor och blodkärl precis ovanför hoven var ordentligt söndertrasade. Hästägaren och dennes kompisar fanns på plats och lugnade hästen. Hästägaren och "hästfolket" hade ringt vet och jägare och i samförstånd beslutat att avlivning var enda alternativet.

Så otroligt viktigt för mig och känner verkligen att jag inte kunde gjort mer... på nått vis. De var så kört. Han var så trasig, och han led. Att jägaren inte lyckades sätta skotten rätt kommer för alltid hemsöka mig. Att han fick plågas så länge innan han dog... Jag finner inte orden för att förklara hur dåligt de får mig att må... Han förtjänade så himmla mycket bättre. Känns så ovärdigt. Hoppas bara att han, där han är vet att jag önskade honom bättre slut och att jag gjorde allt som stod i min makt för att de skulle gå fort... Gud, stackars häst...

I morgon ska jag sitta å gå igenom foton från olycksplatsen och skicka i väg till försäkringsbolget... skicka in pappren. Sen hoppas jag att jag kan komma vidare och lägga den otäcka biten åt sidan lite. Komma i gång med hästandet igen. Kunna minnas Underbara Adonis som han var innan olyckan :) Vilken kille alltså. Kommer ALDRIG hitta nån som är så speciell som han var. På två veckor lyckades han få ett helt stall att förälska sig i honom. Människor som djur. Han bara passade in. Som handen i handsken. Å han och jag passade ännu bättre. VI var speciella tillsammans...

Kommer nog älta detta ett bra tag... Inte så konstigt kanske, men hoppas att jag kan komma tillbaka till mig själv så som jag var så fort som möjligt. Tycker inte om mig själv när jag är så här. Utåt synns det nog inte så mycket. Men insidan känns trasig just nu. Kanske bara att gilla läget...

Natt natt.